Och jag glömde min själ i Kärrtorp
Jag måste sluta vara så himla stel.
Det går inte för mig att gå på små fester där jag inte känner folk särskilt bra och bara känna mig bekväm. Glida runt. Mingla. Skratta. Hur gör man? Jag är ett socialt missfoster ibland, när jag hellre vill hem, krypa in under täcket och titta på Vänner och äta torkad frukt och kakor än att sitta och dricka cider med en massa främlingar som har interna skämt och vet precis hur man ska bete sig.
Jag var bara där i två timmar ungefär, åkte hem redan vid tolv, och det var nog det bästa jag gjorde på hela kvällen. Då råkade jag ta samma tåg som en annan som känt sig awkward och stel och satt och pratade med henne i en halvtimme och det var bäst.
Det går inte för mig att gå på små fester där jag inte känner folk särskilt bra och bara känna mig bekväm. Glida runt. Mingla. Skratta. Hur gör man? Jag är ett socialt missfoster ibland, när jag hellre vill hem, krypa in under täcket och titta på Vänner och äta torkad frukt och kakor än att sitta och dricka cider med en massa främlingar som har interna skämt och vet precis hur man ska bete sig.
Jag var bara där i två timmar ungefär, åkte hem redan vid tolv, och det var nog det bästa jag gjorde på hela kvällen. Då råkade jag ta samma tåg som en annan som känt sig awkward och stel och satt och pratade med henne i en halvtimme och det var bäst.
Snart ska jag lära mig hur man festar. Så småningom. Men för tillfället får jag väl acceptera att jag är typ medelålders egentligen.
Kommentarer
Postat av: Becka [fotoblogg]
Åh, du är inte ensam. Jag är likadan, alltför ofta. Man trivs så bra hemma i sin säng. Skratta åt Vänner & njuta av den söta, torkade frukten. Man är helt enkelt inte bekväm med att glida runt & försöka att passa in, när man egentligen inte gör det.
Trackback
